Hormonkärringens medicin
"ooohhh, vi får arrangera så att du kan få njuta av honom en hel dag igen, det var ju så länge sedan, jag kan ju släppa av honom när jag kör till jobbet på måndag och så kan jag hämta honom när jag åker hem" min vännina tittar på mig med ett stort leende med sin lilla 2 åriga pojke på armen. Han ser ut som en clown för han har ätit choklad och har en stor chokladmun. Han sträcker armarna efter mig och jag ryggar tillbaka en smula. Inte för att jag är rädd för att få mera choklad på mina kläder utan för att jag inte har tid längre, jag måste bada hunden som ligger i vita soffan och försöker gnida bort choklad ur pälsen. Jag svarar inte direkt -för jag kommer ihåg förra gången- vilket leder till "jamen då säger vi det, jag lämnar honom klockan 06.00 på måndag morgon" och så seglar hon ut med chokladpojken. Jag går till medicinskåpet och tar en stor klunk novalucol direkt ur flaskan.
Jag är i den kvinnliga fasen då jag köper trosskydd i bulk och klipper bort äckliga hårstrån som växer ut på högra bröstvårtan. Jag rakar tårna och duschar tre gånger om dagen för att jag svettas som en gnu. Jag blänger irriterat på treåringar som mejar ner mig med sina sulkys i affären när jag står och överlägger med mig själv om huruvida jag behöver ett B12 tillskott. Jag skakar irriterat på huvudet åt mammor som gapar på sina barn när dom drar i provrumsdörren där dom provar 7 par jeans och jag kan inte låta bli att uppmärksamma mammor i kassakön om att....nu äter din ettåring på en svensk damtidning, trycksvärta kan ju inte vara bra. Jag är med andra ord en sådan som jag kallade kärringjävel när jag själv hade småbarn.
Nej, jag är inte barnlös jag har stretat mig igenom fyra barn varav den fjärde gör första vändan i -mamma-du-fattar-absolut-ingenting eran, PUBERTETEN. Det är ett under att jag fortfarande är drogfri.
Jag har ingen lust alls med småbarn, jag tycker det är besvärligt och utmattande. Jag har ingen lust alls att på måndag behöva torka upp saft från golvet sjuttioelva gånger på en kvart och jag blir irriterad när jag behöver lossa en taijt slips från halsen på hunden för att rädda den från kvävningsdöden. Jag vill inte behöva ringa kabeltv killen för att han ska komma och ställa in tv kanalerna igen för då måste jag göra rent fjärrkontrollen från spott och nyponsoppa. Jag vill inte behöva borsta tänderna på hunden för att den ätit en bajsblöja jag glömt på golvet när jag bytt på lillgrabben. Jag vill inte behöva gå till affären och köpa ny pipmugg för att jag tvätta den andra i klorin i tron att jag skulle få den ren. Jag är hormonkärringen personifierad.
Men jag vet att på måndag öppnar jag dörren för chokladpojken och han kommer att sträcka ut armarna efter mig med rödrosiga morgonkinder. Han kommer att lukta nyvaken 2 åring. Vi kommer att sitta i soffan och titta i bilderböcker och härma djur, han kommer att ge mig kalaspuffe pussar på kinden hela dagen och tycka att jag är världen bästa sångerska när jag drar en vers av bä bä vita lamm. Han kommer med glädje att hjälpa mig att torka upp spilld saft med metervis av hushållspapper. Tvååringar gillar att diska dessutom. Det måhända att jag inte har lust med småbarn men jag behöver dem definitivt för att inte åka för djupt ner i hormonträsket och förbli en kärringjävel.
