Drive thru

Det är inte så ofta vi äter “fast food“. Men ibland trillar jag dit och svänger in om på mackedonkan eller Burger king. Jag har inte för avsikt att vara elak eller oförskämd när jag skriver detta utan jag bara säger det alla redan vet här I landet men ingen säger mer än när dom är på fyllan.
Det finns ett par anledningar till att man är över 18 och jobbar på “fast food” ställen; en av anledningarna är inte höga betyg I skolan. .
Jag medger villigt att jag har en accent när jag pratar engelska men jag pratar bra engelska. Jag pratar bättre än 90 % av mexarna som bott här hela livet.
Det hjälper dock inte när jag ska ta mig igenom McDonalds drive thru. Jag
är en teknologisk analfabet och har därmed lite problem att förstå att man tydligen inte behöver vråla för full hals när man beställer; jag har blivit tillrättavisad flera gånger av damer i hårnät.
Jag sitter i bilen 1 ½ meter ifrån den lilla plutt microfonen som sitter på den gigantiska menyn. Jag gapar ut min beställning medan jag hänger halvägs ut genom bilrutan för att komma åtminstonne lite närmare manicken…den lilla skiten kan ju aldrig uppfatta vad jag säger. Ungarna håller ett stadigt tag om min byxlinning av rädsla för att jag ska trilla ut.
“one quarterpounder cheese, large diet coke, Two cheeseburgers from the dollar menu, a medium choklade shake, a side sallad, a small orange juice, a number two meal with a regular coke and a large fries. One big and tasty.Thankyou” vrålar jag och dimper tillbaka ner på sätet och checkar med ungarna att jag fått med allt.
Då skorrar det till I högtalaren.
“sorry maaaam. I didn’t get that could you please repeat that?” säger rösten.
Jag gör ett andra forsök och vrålar på nytt ut min beställning…nu förvisso I en annan ordning, eftersom ,ingen människa i världen kan ju exakt komma ihåg en sådan radänga.
Jag får genom högtalaren reda på att jag inte får skrika så mycket, det blir störningar i hennes hörlurar.Sen undrar hon om det ska vara ost på alla hamburgarna..meeh…var det inte cheesburgare jag beställde? Nu tittar jag på ungarna som rullar ögonen och suckar..men dom nickar. Jag vräker mig ut genom rutan igen och gör en ny ansats till komunikation. Nu stänger kärringen av min microfonen och rösten ber mig köra fram till luckan. Nu mina vänner blir det riktigt krångligt, jag har accent och hon ett IQ på många minus grader. Men jag kör fram till luckan förtydligar ännu en gång.
Jag är nu ett hatobjekt för alla de 25 bilburna bakom mig I kön. Jag överväger att låta en av ungarna springa ut och täcka över registeringsskylten på bilen om ifall någon blir riktigt förbannad och tar reda på var jag bor och kommer en mörk natt och kletar in min
ytterdörr med råa ägg.